Lär dig leva
2016-07-05 
nu har jag fått tummarna ur rumpan o beställt
boken *lär dig leva*
hört en hel del om den.
många med ångestsjukdomar som har
varmt rekommenderat den o ja då kan man
ju inte låtabli att beställa den själv o se
om den e bra.
då man lever med ångestsjukdomar så
e man villig att testa nästan allt.
jag har läst en hel del självhjälps böcker,
googlat fakta om panikångest o ptsd osv.
kan säga att människor med ångestsjukdomar
e otroligt välinformerade ang det de har.
vi googlar o läser nya artiklar i ämnet osv.
varför?
jo för vi vill veta om där kommer nya hjälpmetoder,
ny forskning som kan få oss att slippa det.
men även fakta o självhjälp som kan tex dämpa
ett panikångestanfall osv.
vi e nästan självutbildae psykologer.
rena rama uppslagsverket gällande det.
det skulle tydligen va väldans snabb leverans av
boken.
beställde den igår o fick sms senare igår kväll att den
var packad o skickad.
hoppas hoppas den kommer idag.
grymt nyfiken på den
här e vad där står om den på nätet
I den här banbrytande boken visar Mats Billmark och Susan Billmark att det är fullt möjligt att komma till rätta med stress och oro.
De berättar hur viktigt kommunikation är för att ett förhållande ska fungera och att förändring är ett måste om du inte är tillfreds med ditt liv.
På ett enkelt och tydligt sätt förklarar de varför medveten närvaro i nuet är nyckeln till ett lugnare, gladare och mer harmoniskt liv.
"Någon gång har vi alla varit med om att allt plötsligt faller på plats och att vi under några korta ögonblick upplever ett lugn och en inre stillhet som vi vill stanna kvar i och ha mycket mer av.
Du vet säkert vad vi menar, några sekunder av total kärlek och intensiv glädje tillsammans med ditt barn, din partner, ditt husdjur eller en fantastisk upplevelse i naturen. Du har fått uppleva ett litet smakprov av medveten närvaro."
LÄR DIG LEVA är boken med livskunskapen som kommer förändra många människors liv.
Mitt liv med panikångest
Att leva med panikångest är inte så lätt alltid.
vissa dagar kan man klara lite mer o vissa dagar e det mer eller mindre kaos.
Något som många inte förstår är att när folk med panikångest har bra
dagar (som inte alltid e så många tyvärr) så passa vi på att göra så mycke
vi kan för vi vet tyvärr att det inte alltid vara så länge.
och man vill ej missa chansen.
dock resulterar detta ofta i att man gör för mycke som i sin tur resulterar
i att man stressar upp sig som blir slutresultat--ikke bra mående.
man vet ofta detta men ändå gör man om det.
för det betyder så oerhört mycke att kunna få känna sig som
vanligt 'normal' så man ser till att nyttja det tillfället.
man kan få höra saker så som
* ja men du klara ju att baka en tårta
* ja men du klara ju att åka o handla på ikea
* ja men du klara ju att göra ditt o datt
ja det gjorde jag JUST då.
men de e få stunder o de få stunderna tar vi till vara på.
men att planera något är ett STORT 'går-ikke-så-bra'
man får panikångest av att veta, av att veta att det snart e dax,
man för förväntans ångest.
Många säger:
*ja men tänk inte på det
ja du det e lika lätt som att säga:
-du får inte nysa
det liksom bara kommer.
Många frågar sig ibland.
-jaha men hur klarar du av att vara mamma o
ta hand om dina barn?
jo det ska jag berätta.
mina söner är mina ljus i livet, med dom är jag alltid lycklig.
kärleken till dom tar aldrig slut o den finns där
instenktivt.
att bara titta på dom värmer mitt hjärta.
för mig är det så naturligt o vardagligt att älska dom
o va mån om dom.
det är en kärlek som är oändlig.
MEN precis som alla andra vanliga föräldrar har dåliga dagar med
migrän, influensa osv så har jag med dåliga dagar.
Vi är väldigt öppna i denna familjen.
det har jag alltid varit till mina barn. har alltid pratat med dom
om allt mellan himmel o jord.
pratar med dom om att alla människor är olika. mår olika.
ser olika ut osv.
men alla får vara som dom är o det är inget fel med det.
mina söner VET om min panikångest.
det är inget jag tänker undhålla dom.
min 15 åriga son förstår ju mer vad det är än min 10 åring.
men det har med åldern o göra tror jag.
(mitt gudbarn pixie)
jag är en omtänksam person o har ett gott hjärta o är
väldigt mån om andra.
tyvärr ibland för mån om andra o glömmer bort mig själv,.
men jobbar på det.
att ha panikångest är ett städnigt jobbade med sig själv
o sitt mående.
men det innebär inte att man glömmer bort människor
runt om kring.
ens nära o kära betyder väldigt mycke o man lägger ner sin
själ för deras välmående.
tex mina söner dom e det viktigaste för mig
men jag har även fått äran att vara gudmor till 3 små
underbara flickor i åldrarna 9, 4, 2 år
deras mammor (de har olika mammor alla 3)
vet om min panikångest men de bad mig
ändå vara gudmor.
ibland orkar jag umgås med vänner, ibland inte.
men ja det e sån jag är.
jag är väldigt hemmakär.
prio nr 1 i mitt liv är mina söner.
det är där jag lägger min energi
Slutkläm
* man är ingen sämre mamma för man har panikångest
* man orkar roliga saker ibland o ibland inte
* går inte direkt att planera saker i förväg
* vissa dagar e bra o då passar vi på men det innebär inte
att allt e guld o gröna skogar imorgon
ATT HA PANIKÅNGEST GÖR DIG INTE TILL EN SÄMRE MÄNNISKA
Bra sagt om ångest
Läste precis detta i en tidning.
Så jäkla bra sagt av skådisen Kristen Bell ang ångest...
10 sagt & 10 svar ang panikångest/ptsd
nr 1. men ryck upp dig
svar: ja du om det bara varit så lätt.
ja då hade vi väll för sören gjort det för länge sen.
men tyvärr e det lättare sagt än gjort.
nr 2. skaffa dig ett jobb för fan
svar: ja du. det hade jag gärna gjort om jag hade klarat det.
men precis som du så vill jag kunna göra ett bra jobb men då man
har panikångest o ptsd så går det tyvärr inte ibland. kvittar hur mycket man än vill
nr 3. men det e väl bara att sätta dig på tåg eller buss. hur farlig kan det vara?
svar: jag vet att det inte är farligt (även om olycker kan hända).. det e inte det de handlar om. för min del e det instängdheten. att inte kunna gå av tåget när jag vill. rädslan att kanske ev få ett anfall där mitt bland alla människor
nr 4. varför hänger du inte med på shopping tur till malmö (ca 8 mil bort)
svar: jag vill hemskt gärna. men rädslan att kanske få ett anfall där mitt bland alla människor o ha oerhört långt hem sätter käppar i hjulen.
nr 5. jag klarar ju det då kan du oxå
svar: grattis jag är ärligt glad för din skull. jag hade gärna velat vara dig. men alla är vi olika o reagerar olika. precis som vissa har lättare för saker så som att måla, fixa med bilar osv. så har visa lättare i sin panikångest/ptsd än andra.
det går inte att jämföra med varandra.
man kan däremot säga det på ett snällare sätt som tex: vill du att jag hjälper dig att klara det. jag kan va med o sötta dig. så kanske du med kan klara det.
nr 6 du e fan sjuk i huvet
svar: jag e iallafall så pass frisk att jag vet att jag e sjuk. jag har iallafall vett att betee mig snällt mot andra mäniskor..
nr 7, varför går du inte o tränar
svar: ja för att jag har nock ibland med att jobba med att för kontroll över min panikångest.
nr 8. jag vet att..
jag har hört...
man ska...
jag har läst..
svar: ja MEN du har inte själv suttit i min sits, du har inte gått i mina skor. du har inte upplevt vad jag upplevt. så jämför inte mig med dig o du kan inte jämföra mig med andras upplevelser. alla människor är olika o vi reagerar olika. har olika lätt o inte lätt att klara saker.
nr 9. varför gör du inget åt ditt problem
svar: jag gör så mycket mer än du tror. det är en daglig kamp, dagligen jobbar jag med mig själv o min panikångest. många av oss med panikångest/ptsd går till psykologer, går på kbt, traumabehandling, dbt osv.. bara för att det inte syns uttåt så betyder inte det att det inte finns. och vi har ingen skyldighet att behöva försvara oss ang våran panikångest o ptsd. precis som en person med cancer inte ska behöva göra det.
nr 10: varför sover du så mycke. du är lat
svar: hade du sprungit ett maraton varje dag i flera år så hade du med blivit trött o sovit mycke. handlar inte om lathet utan om att det tar oerhört mycket av ens kraft att jobba med sin panikångest o ptsd.
Det värsta du kan säga är RYCK upp dig o sluta hitta på.
det e big no no no.
en person med panikångest/ptsd e lika mycke människa som dig.
vi har ofta familj, barn som vi älskar o gör allt för.
Var inte dömande utan istället en trevlig medmänniska.
Foto tagit av mig i en tidning
Jag fotografera en tjej förr ett tag sen.
hon skulle interjuvas för tidningen Norra Skåne.
Hon behövde lite bättre foton än såna bara tagna
med mobilen så hon kom hit o vi fotografera henne lite.
vi hade fått lite intstruktioner av kvinnan som gjorde
interjuven ang hur hon ville ha det.
så det blev så här.
artiklen är kanon bra o handlar om Psykiskt ohälsa
den är läsvärd
HÄR kan ni hitta direkt länken till interjuven
Im a fighter- panikångest,ptsd
Jag är lycklig.
Lycklig mamma till 2 fantastiska söner.
Lyckligt gift med min underbara make.
Har ett hus vi bor i med stor trädgård.
Har 3 goa kissar o en go vovve.
Jag älskar att måla o kan göra det när jag vill.
Jag virkar som e avslappnande.
Jag behöver inte stressa för jag har inget jobb.
Mitt jobb är att ta hand om hemmet o min lilla underbara familj.
Jag har underbara syskon o syskonbarn. Goa vänner o familj
Ja jag är lyckligt o det menar jag.
Jag är oerhört glad över mitt liv.
MEN trots allt detta så är det något i mitt inre som är sönder.
Något som får mig att inte må bra fast jag är lyckligt i mitt liv.
Något inom mig måste lagas, helas.
Något inom mig får mig att må piss ibland o bara vilja gråta men inga tårar kommer.
Jag visar det typ aldrig. Vill inte vara till besvär för mina nära o kära.
Ibland är det lätt att hålla inne det. Ibland blir det för övermäktigt.
Jag har panikångest, lättare agorafobi, depression (till följd av de andra) o ptsd.
Där är något som är trasigt inne i mig o jag jobbar på att laga det.
Vet att det e lite olika saker som fått mig att bli trasig inombords.
* min barndom
* då lille sonens pappa dog
* o lite annat
Det är inte fixat på en vecka, eller en månad eller ett år.
Det tar tid o det e jobbigt. Man vill ju att det ska lösa sig snabbare än så.
Men att själv stressa det eller låta andra stressa en hjälper verkligen inte.
Man måste låta det ta den tid det tar.
Det tog mig lååång tid att lära mig acceptera det.
Jag har för snart 2 månader sen börjat på traumabehandling. Har hopper o tron att det ska fungera.
Kbt har jag gått på 4 g men har ej funkat.
Jag har haft perioder i livet då jag varir nästan fri från panikångesten.
Har jag kunnat va det innan så ska jag ju kunna det igen.
Bara att kämpa på, hålla moder uppe.
Inte stressa fram nåt
Im a fighter
Mina nyårs löften
La_chanette är vad jag heter på instagram. Uppdaterar oftare där
Traumabehandlings möte nr 2
Idag ska jag på andra traumabehandlings mötet.
Jag ser fortfarande positivt på det.
Jag har hoppet o tron på att detta ska hjälpa.
Hoppas att jag denna gången inte kommer bli så vansinigt trött eller få sån attans hoevärk som sist.
...fortsättning följer...
Traumabehandling & tacksamhet
Imorgon ska jag för första gången gå på traumabehandling.
har väntat i hela 7 1/2 månad på en tid.
Men nu e det äntligen dax.
Jag ser faktiskt fram emot det även om jag e medveten om
att det kommer bli väldigt jobbigt.
kommer dras upp saker från min barndom som jag inte direkt
e sugen på att prata om eller ens minnas MEN vet att det e
en del av det som pluggar igen mitt inre.
så det måste rensas.
Detta e inget som kommer ta en vecka eller en månad.
utan längre tid.
men det får ta den tid det tar.
går ikke att stressa fram ett tillfrisknande från sånt.
det e nåt som måste bearbetas fram o det e jag mycket
villig att jobba fram.
****
Jag e så grymt tacksam för människorna runt mig som
inte dömmer mig för mitt mående.
sen finns det tyvärr de som dömmer mig o inte är så snälla
och de personerna förvärrar mitt tillstånd.
MEN dom personerna tänker jag ikke fokucera mer på utan de kan
få sitta där i sin bitterhet.
jag tänker fokucera på de människorna som lyfter en,
som accepterar mig för mig o ser det goda i mig.
det som har förståelse för att det ser ut som det gör.
ALLA mina syskon på min pappas sida är så goa.
de har förståelse för om jag inte orkar åka på kalas alltid.
jag vill alltid men ibland går det inte.
men det fortsätter bjuda mig ändå o det ska ni underbara älskade
syskon veta betyder oerhört mycke.
Jag fick även en lillebror på pappas sida då jag var 30 år.
lille dogge.
världens vildaste gosse men med ett så stort hjärta så
han skulle kunna försölja hela världen med sin kärlek.
riktig kram kille e han.
vääääldigt kärleksfull
Mina finaste juveler.
Mina söner.
dom bästa i hela världen.
Ljusen i mitt liv, det e för dom jag kämpar.
Största lyckan i livet är att vara mamma.
Mina söner lyfter mig bara genom att vara.
dom e mina allt
Min pappa har funnits i mitt liv sen jag var 2 år gammal
men bäst kontakt har vi fått de senaste åren.
Han finns alltid bara ett samtal bort o ja sen 2 år tebax även
bara 1 minuts gång tid ha ha ha ha
Man kan prata med pappa om precis allt o det e oerhört skönt
Pappas fru Bea.
Hon har inte alltid haft det så lätt själv så hon har full
förståelse o dömmer aldrig en i heller utan finns alltid
där om man vill prata.
Med henne kan man oxå prata med om allt mellan himmel o jord
Min lillasyster Annika, syster på mammas sida.
hon o jag har varit med om en hel del likadana
saker i barndomen så vi e rätt lika i våra mående.
ibland krockar det o ibland så stöttar vi varandra
Min lillasyster Lotta på min mammas sida.
det må vara 15 års åldersskillnad mellan oss
men det e hon som står mig närmast av mina syskon.
hon e inte bara min lillasyster utan även min
bästa vän.
vi pratar med varandra minst 3-4 g per dag o skickar
mängder av sms till varandra.
vi stöttar varandra o skrattar ihop.
Älskade lilla lillasyster
Mina 3 sötis gudbarn som fögyller ens liv oxå.
älskar dom oerhört o blir alltid så glad då jag träffar dom.
Engla, Pixie & Minni
Har även 4 st mega söta syskonbarn som jag alltid blir glad
oxå av att träffa.
och att få krama.
dom e så fina alla 4a
Engla, Alicia, Elise och Minni
(ja 2 av dom är även mina gudbarn)
Ann.
en tjej jag träffa i ungdomen men aldrig umgick med.
men sen träffa vi på varandra av en slump för 2 år
sen då hon skulle köpa en lampa av mig o fann
varandra direkt.
vi pratar inte så super ofta men jag vet att hon finns där
och med henne e det mycke skratta men oxå allvar
då det krävs.
en brud med skinn på näsan
Lina.
min barndoms vän. gått i klass 3 till 9 ihop.
klass 3 till 5 vart vi mega ovänner o tom slogs.
men på klassresan i 6.an fann vi varandra
och sen gick det inte en dag efter det som vi inte umgicks.
hon o jag har hittat på en massa ihop o hon
va den som stötta mig då jag var ofta ledsen som yngre.
vi har alltid haft kontakt med varandra. både då hon
bodde i frankrike ett tag o då jag bode i norge ett tag.
har turen att ha en underbar o jäkla rolig svärmor.
bättre svärmor kan man inte önska sig
Sist med absolut inte minst.
Min älskade make.
Mannen jag blev ihop med för snart 5 1/2 år sen.
som jag är gift med sen 3 år tebax.
Min klippa, han som stöttar mig i detta.
Där har funnits tillfällen då det självklart varit påfrestande för
honom, det förstår man.
det e ju frustrerande för han att den han älskar mår som hon gör.
Men han har alltid stått vid min sida.
Han vet om hela mitt livs historia o har fullförståelse varför jag mår som jag gör
han är min fina, snygga o knasiga klippa
***************
alla dessa människor ovan betyder nåt oerhört för mig i livet.
har jag glömt nån, som jag säkert gjort med tanke på mitt senila sinne.
så skäms jag lite för det ha ha ha
LOVE YA ALL
är så tacksam för er alla
En del av min livshistoria
Detta är jag.
Chanette 34 år.
En kvinna med mycke hjärta som försöker stötta o hjälpa andra så gott jag kan.
Har innan i mitt liv både jobbat o pluggat samtidigt som jag va gravid med min äldsta son.
Jag har sedan jobbat efter att första sonen va född.. 2004 flytta jag till oslo med yngsta sonens pappa.
Där jobbar jag på 3 olika jobb plus hjälpte killen med hans byggfirma.
Blev gravid med son nr 2 o sa då att jag ville flytta hem till sverige igen (2005).
Sommaren 2005 hände nåt som va hemskt. Jag blev inkastad i en cell i oslofängelse för att jag va sambo med michal (yngsta sonens pappa).. Fattade inte varför. De tog mina saker i min väska, jag fick klä av mig för de skulle kolla så jag inte hade några droger på mig. Jag trodde jag skulle smälla av.. Droger. Jag hatar sånt skit.. Jag dricker inte ens alkohol.
Sen innan de kasta in mig i en cell så sa dom- du e misstänkt för förvaring av droger ihop med michal.
Jag höll nästan på att svimma.
Vaaaaa
Jag fatta inget, jag ville ställa massa frågor om vad sören det va som skede.
Men de låste in mig i en cell med endast en tunn madrass, ett hål i golvet (toan) utan filt.
Där fick jag sitta i 3 jävla dygn utan att fatta vad det var som hände. Jag var i chock tillstånd...
Jag va gravid då. Fick in 2 1/2 dl mjölk o torra mackor att äta.. Gick inte att äta för jag va i sån chock.
Efter 3 dygn kommer en polis o jag blir förhörd o får då veta att der funnits massa hasch nere i vårat källar förråd i oslo. Allt snurra.. Detta måste va nåt jävla dåligt skömt. Jag sa till dom att de fick göra alla tester så som dna o finger avtryck osv på mig för jag har fan ikke haft nåt med det att göra. De gjorde massa såna tester o ja jag va oskyldig. Fanns inget nere i den källaren. Varken mina fingeravtryck ellwr nåt. Ärligt hade jag bara varit nere i den en gång o det va då vi flytta dit o hyresvärden visa oss vilket källarförråd som va vårat.
jag blev släppt o fick åka hem till sverige för de insåg att jag inte hade nåt med det att göra.
väl hemma i sverige åkte jag till mitt ex (min äldsta sons pappa som även va min vän).
där får jag veta att Michal skulle ringa mig.. vart han va visste jag ikke.
han ringde o berätta att han blivit rädd o stuckit till köpenhamn. jag fatta då direkt att han hittat på nåt jävla skit.. jag sa till han:
-du ser omedelbart till att köra till sverige, in till polisen i malmö o anmäler dig själv direkt. annars kommer du aldrig få träffa vårat barn (jag va gravid)
han gjorde detta direkt.
pappan till barnet tydligen begått nåt brott (visste fortfarande ej exakt vad för ingen berätta nåt för mig)
jag fick PANIKÅNGEST.
så där stod jag gravid. ingen lägenhet, pappan till barnet i fängelse.
allt va natt svart. men jag kämpa på. jag hade en fantastisk son sen innan o en liten juvel på väg.
jag vägra ta medicin mot min panikångest medans jag va gravid för va rädd att nåt skulle hända den lilla i min mage. jag fixa en lägenhet o allt som behövdes inför litens ankomst.
Michal fick fängelse 2 år och 8 månader.
vissade sig att en bekant till han fråga om han fick lov att låna vårat förråd för vi bodde centralt i oslo o han hade massa jobb som rörmokare runt där. snäll som michal var så sa han självklart. vissade sig dock att denna killen hade lagt droger där nere. michal hade efter par månader börjat undra varför den killen inte hämtat sina saker så han gick ner där o såg vad där va... han borde har ringt polisen direkt men det gjorde han inte utan tydligen hade han tagit en del av det o sålt..
sååååååååååååååå förbannat korkat. hade jag hittat det skulle jag ringt polisen direkt.
men men polisen fick iallafall nys om det. vilket jag på ett sätt tycker e bra för sånt skit som droger ska fan inte finnas....
killen som hade placerat det stack tydligen. men polisen fick tag på han ändå nåt åt senare så han fick skaka galler oxå.
michal var inte straffad sen innan. michal va en väldigt snäll man. men han gjorde ett korkat val.
han satt av sitt straff i oslo fängelse. han fick aldrig permition så jag födde utan han vid min sida, sonen döptes utan pappan där. när liten var 1 1/1 år så kom michal ut. och han flyttade in hos oss.
jag hade fortfrande en jävla panikångest men kämpa på för mina söner skull.
han var en fantastisk pappa till våran son, han skaffa jobb direkt o ångra sig så bittert för valen han gjorde 2005.
2008 så separeras vi. efter nästan 5 år ihop.
vi fortsatte ändå att träffas, hade lite svårt att släppa varandra helt. slutet av 2008 så säger jag att nu får det va antingen eller o då kommer vi överrens om att vi ska sluta träffas på det där kärleks sättet.
27 feb 2009 så dör han i en singel bilolycka.
då var vår son inte ens fyllda 3 år.
panikångesten kommer tebax som fan så klart.
jag fick fixa allt med hans begravning, hans lägenhet, alla hans saker osv. samtidigt som jag hade en liten son som förlorat sin pappa.
det va fruktansvärt o jag önskar att ingen någonsin ska behöva gå igenom den smärtan.
men jag kämpar på. för mina 2 söners skull.
jag klara bara av att jobba i omgångar, lite då o då. utöver det fick jag tyvärr gå på soc ibland. men så e livet ibland.
(liten jag)jag gick på kbt o tog nu medicinering för min panikångest (sertralin).
men det va svårt.
jag bestämmer mig för att flytta till min barndoms stad Simrishamn 2010. där börjar liten på dagis o sen även skolan. nån nu kille ville jag då ikke ha. hade mina söner det räckte tyckte jag o ja min panikångest att jobba på.
men hjärtat kan man inte bestämma över o jag börjar prata med en kille som e lika gammal som mig. vi chatar, smsar o snackar i tele i nästan ett år innan jag säger: ok vi kan väl träffas.
det gjorde vi o det va kärlek direkt.
nu 5 1/2 år senare är vi gifta sen 3 år tebax o bor i hus i en landsby på österlen o han e en go styvpappa till lillesonen.
Jag har jobbat lite i omgångar men jag e skör inombords. inte bara pga allt det som hänt med michal utan även från en oerhört trasig barndom o massa hemskheter som hände då.
sist jag hade jobb var på ett cafe i simrishamn för 2 år sen.
men jag tog på mig rent för mycke där. fick inte lön som jag skulle osv så jag krascha.
resultat- panikångesten tebax.
alltså jag har INGET jobb sen dess o går hemma med NOLL pengar från f-kassan eller sov eller a-kasan (fattades 6 snåla timmar för att få a-kassa)
ja jag får leva på min make. (inget jag e stolt över men det e så det ser ut)
jag sysselsätter mig med att bla virka o måla. det har hjälpt mig mycke i mitt kämpande med måendet. det har varit som självterapi...
min make har stöttat mig i det o han har fullförståelse för mitt mående, har man varit med om så mycket som du har älskling så e det inte så kontigt.
du e stark som kämpar på säger han.
jag tar min medicin o har gått på kbt flera gånger men det hjälper inte nåt vidare. så kontakta psykriatin i simrishamn o fick möte där i april.. hon jag träffa sa att kbt har varit fel hjälp för mig.
jag är traumatiserad o måste gå på trauma behandling.
allt jag varit med om i mitt liv o att jag hjälpt andra med deras mående o åhsidosatt mig själv har hjälpt till att bygga upp mitt kassa mående.
så jag blev uppsatt i kö för sån behandling.
17 nov (ja jag fick vänta så länge) så e det dax för första besöket där.. ser positivt på det. hoppet har jag
SUMMAN av kardemumman.
döm inte ut någon utan att veta deras historia. de kan bära på mer än nu någonsin vet.
de kämpar kanske med nåt.
nåt du inte har en susning om o som du definitivt inte skulle velat uppleva eller behöva göra själv.
trots mitt mående så e jag godhjärtad, ödmjuk, hjälper andra så gott jag kan fast folk säger till mig att inte göra det men det e en del av min personlighget o det tänker jag inte sluta med, pysslar o busar o gosar med mina söner, lagar mat o bakar till min lilla familj, sköter hemmet osv.
jag gör ALLTID så gott jag kan.
SLUTA DÖM MÄNNISKOR det bär på nåt du kanske inte har en aning om
MER ödmjukhet till männskligheten tack
BARA FÖR DET INTE SYNS PÅ UTSIDAN
SÅ BETYDER DET INTE ATT DÄR INTE FINNS NÅT PÅ INSIDAN
Jobbig vecka
Nu märker jag av att det varit en fruktansvärt påfredstande, jobbig o känslomässig vecka.
Riktigt hemsk har den varit.
Mycke ilska o rädsla.
Jag tänker inte gå in på exakta saker men det e inget man vill uppleva igen.
Finns verkligen helt sjuka människor i denna världen.
Jag höll mig lugn de första dagarna.
Förvånansvärt lugn.
Men nu har jag tyvärr börjat känna att det kommer i kapp mig o panikångesten o den inre stressen gör sig påmind.
Ligger o bubblar nära ytan.
Jag kämpar, säger till mig själv att det e inte konstigt att jag får det.. Shit happens.. Bara rida ut stormen.. Det går över o det är inget farligt.
Men ack så jobbigt det är.
Jag blir så fruktansvärt trött då man kämpar så, man blir irriterad för att man låter andras dumheter o beteende påverka en så psykiskt.
Men jag e en känslomänniska.
Det kan jag tyvärr inte komma ifrån.
Jag kämpar på, har haft perioder då jag haft min panikångest under bra kontroll så då kan jag banne mig få det igen.
Måste bara tillåta mig själv att inse att det tar tid, att det inte bara är 3 steg dit utan kanske 300 steg..
Men bara resa sig, fortsätta gå o försöka hålla huvet högt.
Im a fighter
Sluta håna dom med panikångest
Hur kan man sitta o håna någons sjukdom/mående?
Hur kan man vara så fruktansvärt elak o totalt respektlös.
NI som inte vet hur det e att ha panikångest ska va förbannat glada att ni INTE har det men det ger er ta mi fan inte rätt att håna mig/oss som har det..
Jag hoppas du/ni läser detta o verkligen skäms..
Pinsamt när vuxna människor beteer si så förbaskat omoget, respektlöst o rent ut elakt.
Skäms på dig/er
************************************
I Sverige
Samtliga ångestsjukdomar: 20-25 procent.
Specifika fobier: 10-15 procent.
Social fobi: 12-13 procent.
PTSD: 7-8 procent.
GAD: 5 procent.
Paniksyndrom: 4-5 procent.
Tvångssyndrom: 1,5 procent.
Agorafobi: 2-5 procent.
TÄNK så många som har ångest relaterade syndrom..
* Uppmaningar som "ta dig i kragen" eller "skärp till dig" ökar pressen och höjer därmed också ångestnivån hos den som mår dåligt
* Ångestsyndrom är riktiga. Inte inbillade. Om den anhörige inte förstår allvaret kommer ett tillfrisknande sannolikt ta mycket längre tid.
* Ingen mår bra att få pålagt en skuld på grund av sitt mående. Möt istället den drabbade med uppmuntran och positivitet om sin egen förmåga.
* Tvinga aldrig den drabbade. Glöm inte att låta den drabbade få möjligheten att själv bestämma
Till er UTAN panikångest
Till er som inte lever med panikångest...............
det syns inte utanpå men bara för det så innebär
det inte att det inte finns.
vi med panikångest lever inte loppan.
vi hurrar inte o tycker det e skit kul att vara som många
kallar det LATA.
Vi kämpar mer än många med JOBB.
Vi tycker INTE det e kul att inte våga leva loppan som
många andra gör.
Vi tycker INTE det e kul att behöva vakna illamående och
somna illamående o gå runder dagarna i ändan illamående.
Vi tycker INTE det e kul att behöva kämpa varje dag med
att håll oss ovan ytan.
Framför allt tycker vi INTE det e kul att bli dömda som
lata o mindre värda pga panikångesten.
Detta är inget vi valt att ha eller att få, precis som vissa inte
väljer att födas som homosexuella eller liknande.
Så ni UTAN panikångest.
tänk till innan ni slänger ur er massa saker.
Ni UTAN panikångest va ni glada att ni slipper ha det.
Panikångest berg o dal bana
Panikångest!!!
Det är för mig som en berg o dal bana.
Ingen rolig berg o dal bana tyvärr.
Jag har upp o nergångar.
Jag kan vara nästan fri från den eller ha den väldigt bra under kontroll o då ska gudarna veta att jag verkligen njuter o älskar livet o e så glad o lycklig.
MEN tyvärr kan det då man minst anar det precis som i en berg o dal bana helt plötsligt gå ner åt i en jäkla fart sen e det jobbigt att lyckas ta sig upp igen.
Det e då man e där nere som man behöver förståelse från sin omgivninga som mest. Inget pressande, inte massa krav utan bara få lov att vara .
Man har så mycke med sig själv i en nedgång, man kämpar dagligen o nästan 24/7 med att sakta men säkert ta sig upp igen.
Man måste ge det tid.
Ens omgivning måste förstå att det tar tid tyvärr.
MEN framför allt måste omgivningen förstår eller försöka förstå att den där berg o dal banan ala panikångest INTE är nåt kul..
Panikångestens olika utförande
Panikångest för mig kommer i olika former.
* kan ploppa upp pang bom o jag måt riktigt jävla piss men det klingat av ganska snabbt
* kan ploppa upp snabbt men det tar tid att klinga av.
* kan komma smygande sakta sakta o då brukar jag kunna avvärja det bra
* kan bubbla under ytan men håller sig där men igengälld så går man o mår allmänt piss typ sol rn stundande maginfluensa
* panikångesten bubblat men blir inget anfall utan man e istället rätt nere o orkar inget typ o blir ledaen för man måste må så illa fast det inte är nåt direkt som hänt
Saker som alla dessa har gemensamt e att dom e alla super jobbiga o inte alla nåt kul o man blor fruktansvärt trött o vill gärna sova en stund.
Det suger ut otrolig mycke energi av den tyvärr.
Men jag räcker tunga åt panikångesten
För den e fan inte snäll
Jobb o panikångest
Panikångest återfall
Jag gjorde det....
För många är det ingen BIG DEAL men för mig är det otroligt stort.
Jag har inte vågar åka tåg på 7 år.
Ja ni läste rätt 7 år.
Det e pga min panikångest.
Att åka tåg har varit min stooora skräck MEN idag gav jag mig på det o åkte in till tomelilla o gick sen o handla en liten stund o sen åkte jag hem med tåger igen..
Jag e så stolt över mig själv.
Köpte mig senna tavlan (20 kr) för att belöna mig själv
Jag är jag- med panikångest
Jag känner mig så förbaskad liten ibland.
Bara för min panikångest inte syns ja då finns den typ inte.. Folk tror att det e nåt jag hittar på ( önskar det fan vore det) att jag är lat osv..
Men det förstår inte hur extremt mycket jag kämpar, dagligen.
Vissa kan ha en viss förståelse för de har själv haft panikångest eller har lite av det MEN det artar sig olika för olika människor o är olika starkt för olika människor...
Min är oerhört djupliggande den går vad jag förstått på senaste åren ända tebax till då jag va liten tjej..
Jag har förstått att det inte e så konstigt i heller att mitt psyke tagit stryk av allt hemskt jag varit med om i mitt liv.
Mer än nån någonsin kan ana.
Jag ska väl INTE behöva dra upp det för allt o alla för att få de att visa hänsyn.
Ska väl räcka med att jag söger; jag har panikångest o det gör att jag e lite annerlunda..
O vad e det för fel på att vara annerlunda?
Jag har efter flertal äntligen börjat acceptera att ja jag har panikångest o så e det bara. Shit happens liksom. Jag får likaom göra det bästa av sitsen ändå.
Det e sällan jag vågat säga ifrån då jag tycker nån trampar mig på tån, våga stå upp för mig, säga till då det blir för mycket eller nåt sker som jag inte tycker e ok.. Jag har blivit lite feg på den fronten ja..
Men ibland då jag äntligen vågar säga ifrån ja då e jag elak, tramsig, dum, taskig osv..
(Pga det jag o mina ena syster tyvärr inte pratar med varandra sen nyår)
Jag har blivit väldigt dålig på att våga öppna mig ang mina innersta känslor pga att missförstås till det grövsta o misstolkas.
Att ha panikångest e ikke en dans på rosor o det går inte en dag utan att jag önskar att den försvann för alltid.
MEN jag e oxå lite tacksam för den.
För det har gjort mig mer ödmjuk, gett mig mer förståelse för andra o deras mående, gjort mig lugnare som person..
(Jag var fröken mega impulsiv innan)
Slut kläm: jag är chanette. Jag har panikångest. Det syns inte utanpå men inne är det ett stort sår som jag kämpar med att försöka läka. Jag är varken lat, dum, elak osv.
Jag är jag o jag ska duga precis som jag är
Hoppa i mina skor
Ibland blir jag både ledsen o förbannad på hur folk beteer sig, hur de uttrycker sig i snackar utan att igentligen ha en anning om hur det igentligen är för MIG.
-skaffa ett jobb
-det e ju tramsigt att du inte vågar åka tåg
-du e lat
-du är bekväm
Jag säger bara: hoppa i mina skor i gå o dom ett tag.
Jag lovar er ni hade inte velat gå i dom mer än MAX 5 min.
Att leva med panikångest är INTE kul,
Det är ett ständigt kämpande, många tårar, känslor av att ej duga, inte vara nog bra, osv
Att få nedlåtande skit från andra gör verkligen inte saken bättre.
Det e nock med all den press jag sätter på mig själv o liknande.
Jag har innan i mitt liv åkt kors o tvärs överallt typ med buss, tåg o flyg.
Så bara min otroliga skräck för att åka tåg e inte kul då jag innan inte hade provlem med det.
Jag vet att det inte är farligt att åka tåg men jag e inte direkt sugen på det extrema illamåendet som kan komma vid ett panikångest framträdande.
Jag har jobbat massa i mitt liv innan.
Mer än många andra faktiskt.
Jag tom en period både jobba o plugga upp mina betyg på komvux samtidigt som jag va gravid. De ni.
Så ni kan ju förstå att det inte e vidare kul för mig ang detta med att inte ha jobb.
Jag har en rädsla för att få panikångest på jobbet, att inte vara bra nog där. Jag e en sån person som vill kunna leverera fullt ut o har alltid tagit mina jobb innan på stort allvar.
Rädslan att inte duga, att inte vara bra nog, göra folk besvikna. Ja det e grunden.
Att få höra massa saker ang att jag e bekväm, lat, din make får typ betala allt.
Ja det hjälper mig verkligen inte.
VARFÖR ska de igentligen säga så?
Inte deras liv..
Tycker de kan hoppa i mina skor. Kan lova att de ta mig fan ALDRIG igen skulle säga ett enda nedlåtande ord till mig igen
So jump in, into my shoes