Im a fighter- panikångest,ptsd


Jag är lycklig.
Lycklig mamma till 2 fantastiska söner.
Lyckligt gift med min underbara make.
Har ett hus vi bor i med stor trädgård.
Har 3 goa kissar o en go vovve.
Jag älskar att måla o kan göra det när jag vill.
Jag virkar som e avslappnande.
Jag behöver inte stressa för jag har inget jobb.
Mitt jobb är att ta hand om hemmet o min lilla underbara familj.
Jag har underbara syskon o syskonbarn. Goa vänner o familj
Ja jag är lyckligt o det menar jag.
Jag är oerhört glad över mitt liv.

MEN trots allt detta så är det något i mitt inre som är sönder.
Något som får mig att inte må bra fast jag är lyckligt i mitt liv.
Något inom mig måste lagas, helas.
Något inom mig får mig att må piss ibland o bara vilja gråta men inga tårar kommer.
Jag visar det typ aldrig. Vill inte vara till besvär för mina nära o kära.
Ibland är det lätt att hålla inne det. Ibland blir det för övermäktigt.

Jag har panikångest, lättare agorafobi, depression (till följd av de andra) o ptsd.

Där är något som är trasigt inne i mig o jag jobbar på att laga det.
Vet att det e lite olika saker som fått mig att bli trasig inombords.
* min barndom
* då lille sonens pappa dog
* o lite annat

Det är inte fixat på en vecka, eller en månad eller ett år.
Det tar tid o det e jobbigt. Man vill ju att det ska lösa sig snabbare än så.
Men att själv stressa det eller låta andra stressa en hjälper verkligen inte.
Man måste låta det ta den tid det tar.
Det tog mig lååång tid att lära mig acceptera det.

Jag har för snart 2 månader sen börjat på traumabehandling. Har hopper o tron att det ska fungera.
Kbt har jag gått på 4 g men har ej funkat.

Jag har haft perioder i livet då jag varir nästan fri från panikångesten.
Har jag kunnat va det innan så ska jag ju kunna det igen.
Bara att kämpa på, hålla moder uppe.
Inte stressa fram nåt

Im a fighter





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback