Simrislunds strand
Katters språk enligt min son
3 böcker om hjälp med panikångest
Apelsin/äpple falukorv i ugn
att pimpa till med både äpple och apelsin
falukorv
apelsin
äpple
ost
senap
ta en falukorv och skinna den
och skär djupa skåror i den nästan helt genom
sen skivar du apelsin och kärnar ur och
skivar äpple
skiva ost
bre lite senap i skårorna.
sen lägger du in en skiva äpple och en skiva ost
i skåran.
sen lägger du i apelsin skivor i formen
och tryckern en halva apelsins saft över allt
in i ugnen 225 grader 30 min
servera med underbart hemmagjord mos
Polsk gurksoppa
faktiskt. Detta lärde jag mig göra av min sons polska pappa
(som tyvärr dog för 3 år sen)
POLSK GURKSOPPA
ättiks gurka
lätt cream fraiche
potatis
fläsk kött
lagerblad
kryddpeppar
vitlöks krydda
buljong tärning
salt
peppar
paprika krydda
dragon
skär köttet i mindre bitar och bryn i en
kastrull.
I med vatten och alla kryddor plus buljong.
Låt koka ett tag.
ca 30 min.
I med gurkan och potatisen.
Låt koka lite lätt i ca 15 min.
I med cream fraichen och låt puttra i ca 8 min.
tadam nu e det klart
låt det svallna lite innan du slevar i dig det
The sky is blue
Min vackra lilla son
-7 kg fortfarande
M.monroe klänning i flera olika färger
Kewins nya skor
Vi är som zombis
jag har undrat...
Varför e det så lite forskning kring detta med På?
De finns så otroligt många bra forskare och läkare och kirurger osv.
Dom borde kunna lösa PÅ´s gåta på ett bättre sätt än den metoden som finns nu.
Piller och KBT
Vi med PÅ lever men ändå inte. Vi lever och andas osv.
Men vi e som zombis, vi vill så gärna njuta av livet med som alla andra.
Vi kämpar som åsnor men ändå räcker liksom inte det till.
Lösningen ska väl ändå inte vara massa piller och terapier till höger och vänster.
det funkar ju faktiskt inte så bra.
sen jag själv fick På 2005 har jag pratat med väldigt
många som har PÅ eller har haft PÅ.
Tyvärr e det fler som har det och aldrig blivit fria från det än som blivit det.
Det som blivit helt fria går att räkna på min ena hand. tragiskt.
Vissa har redan haft det i 40 år.
40 år e halva livet ca. Det e väl ändå inte en dräglig tillvaro,
och det tror jag de flesta håller med mig om.
Att gå runt som en zombi i 40 år, att nästan ständigt må dåligt.
Det e fruktansvärt många som har PÅ har jag förstått sen jag
själv blev öppen med min. Helt galet många. Det har inte gått
1 vecka sen 2005 utan att jag träffat på någon som har har PÅ.
(och jag bor i en stad med ca 16 000 inv)
Det e en osynlig sjukdom som e så mycket större än folk tror.
Tycker det e dax att sluta huckla och inse att det faktiskt e ganska allvarligt.
Inte ska väl sån otroligt stor del av sveriges befolkning som var
10 person behöva gå runt i hela sitt lvi och må så
illa.
Eller det e vårat öde?