Var ett tag sen jag skrev om paikångest som ni som läser

min blogg vet om att jag haft sen 2005..

det går fortfarande upp och ner men just nu har jag

haft en period på par månader då det faktiskt varit toppen.

går åt rätt håll.

men gudarna ska veta att jag fått kämpa, att jag fortfarande

kämpar som en gris.

detta som ni kan läsa skrev jag en gång 11 nov 2011

det var under en period då jag mådde ganska dåligt

************

VI ÄR SOM ZOMNIS

jag har undrat...

Varför e det så lite forskning kring detta med På?

De finns så otroligt många bra forskare och läkare och kirurger osv.

Dom borde kunna lösa PÅ´s gåta på ett bättre sätt än den metoden som finns nu.

Piller och KBT

Vi med PÅ lever men ändå inte. Vi lever och andas osv.

Men vi e som zombis, vi vill så gärna njuta av livet med som alla andra.

Vi kämpar som åsnor men ändå räcker liksom inte det till.

Lösningen ska väl ändå inte vara massa piller och terapier till höger och vänster.

det funkar ju faktiskt inte så bra.

sen jag själv fick På 2005 har jag pratat med väldigt
många som har PÅ eller har haft PÅ.

Tyvärr e det fler som har det och aldrig blivit fria från det än som blivit det.

Det som blivit helt fria går att räkna på min ena hand. tragiskt.

Vissa har redan haft det i 40 år.

40 år e halva livet ca. Det e väl ändå inte en dräglig tillvaro,
och det tror jag de flesta håller med mig om.

Att gå runt som en zombi i 40 år, att nästan ständigt må dåligt.

Det e fruktansvärt många som har PÅ har jag förstått sen jag 
själv blev öppen med min. Helt galet många. Det har inte gått 
1 vecka sen 2005 utan att jag träffat på någon som har har PÅ.
(och jag bor i en stad med ca 16 000 inv)

Det e en osynlig sjukdom som e så mycket större än folk tror.

Tycker det e dax att sluta huckla och inse att det faktiskt e ganska allvarligt.

Inte ska väl sån otroligt stor del av sveriges befolkning som var 
10 person behöva gå runt i hela sitt lvi och må så

illa.

Eller det e vårat öde?