Innan jag fick barn modellade jag lite, var 173 cm och vägde 52 kg. Under mina graviditeter gick jag upp 30 och 35 kg. (första barnet då jag va 20 och andra då jag var 25 år). Ganska mycket enligt mig. Viktmässigt har jag pendlat sen jag fick barn från 63 till 81 kg just nu 74 kg.

Min elasthet sprack i huden på magen (snackat med läkare ang det) och jag har haft perioder i mitt liv där jag varit ganska deppig pga att mina mage ser ut som en russin/bulldegmage. Funderade tom på plastisk operation. Men det har försvunnit med åren tur som är. Jag menar, jag har fött två fantastiska söner mina hjärtan och vad gör då lite rynkor på magen?

Nobody is perfect och min make (som inte ens e pappa till något av barnen) älskar mig just så som jag är. Han har aldrig sagt något om min rynkiga mage, det är min egna noja.

Min pappa sa: ”Om inte killen gillar dig pga din mage så är han banne mig inte värd dig.” Det fick mig att tänka om och nu bryr jag mig inte alls om min russin/bulldegmage. Den är rätt rolig, jag kan forma den och göra ett roligt hjärta. Men visst har jag dagar då jag vill gråta med. Där finns liksom alltid en liten bulle som sticker ut. Jag ser lite minigravid ut, men inte ska jag gå hela livet och noja över det. Ingen är perfekt och jag har mina mindre bra dagar också.