(bild lånad från googel)

 

Jag har kommit i en form svaka ang min panikångest.

Jag vet att detta e nåt jag tyvärr mest troligen kommer få leva med

i resten av mitt liv.

Ibland e det så mycket lättare o jag känner typ inte alls av den.

jag kan ha perioder på flertal månader då jag kanppt känner av det

alls och gudarna ska veta att jag njuter i fulla drag då.

 

MEN sen har man tyvärr perioder då skiten kommer

som ett otrevligt brev på posten.

Man blir så attans känslig för allt då, minsta lilla sak

får en att må mindre bra.

Man måste då bygga upp sig själv igen ens inre styrka och det

e oerhört energi krävande o man blir helt galet trött.

 

Men jag rabblar ett mantra till mig själv vid såna tillfällen:

 

-det går över o snart mår jag bra igen-

 

det brukar hjälpa.. odla positiva tankar o se till att INTE

omge sig med energikrävande negativa personer vid de

svagare tillfällena.

 

Man måste oxå tillåta sig själv att få vara svag ibland. man kan

inte alltid vara 100%... Jag måste tillåta mig själv att få vara svag ibland.

 

NU e jag tyvärr inne i en mindre trevlig period.

men jag kämpar på, tänker positivt osv.

 

I never gone give up